My god

Hej bloggen!
Det är ju totalt sjukt, att jag gick in på bloggen nu av en slump och såg att jag hade haft ett par läsare under alla dessa månader som jag inte har bloggat. Det högg i bröstet på mig när jag tänkte att det finns personer som har varit inne och inte sett ett inlägg. Så fånig är den, den där rädslan. Som att alla inte har en egen vilja att gå in, och som att de som gör det skulle gå under av att inte få se ett nytt inlägg. Som att det är ett misslyckande värt att lägga energi på. Mamma sa det ikväll när vi satt och pratade vid matbordet, ”Lisa du tänker helt enkelt för mycket”. Hon sa det när jag pratade om vilken inställning jag ska ha på Instagram när jag kommer tillbaka från min paus, men hon menade det i allmänhet och jag köper det.

Egentligen är det märkligt att jag skriver här. Jag har ingen plan att börja blogga igen, och inte heller någon plan att publicera eller länka detta någonstans. Men ibland är det bara enklare att skriva när man har någon form av avsändare? När jag vet att någon kanske någon gång läser detta blir det lite lättare att formulera några slags tankar. I dagboken blir det ofta att jag helt plötsligt blir trött och otaggad, och avslutar allt, skriver ”godnatt”, och smäller igen boken. Det är lite svårare att göra här.

Mitt liv är just nu extremt omtumlande. Det är så mycket saker som pågår så att jag, på riktigt inget krydd, funderade igår på om jag skulle ta och skriva en bok. En självbiografi när man är 18 år, gud vad snyggt. Jag har inte ens varit med om sjuka saker, verkligen inte. Liksom, det är 100% saker som de allra flesta går igenom. Vi kan börja i den mest obvious änden, den som är lättast att ta tag i, nämligen studenten. Ja, alltså herregud. Nu är det faktiskt april. Det är fullständigt galet, nästan så jag tror att någon lurar mig och snart kommer avslöja att ”Vad trodde du? det är november”. Denna terminen har gått så skrämmande fort. Kan knappt säga en enda grej jag har gjort sen jag kom tillbaka från jullovet. Och om en månad är det bal (nästan). Det är så obehagligt och spännande att det  är på riktigt det jag tänker på mestadels av min vakna tid. Kläder, gäster, plugg, avslut, början, skor, utspringslåt, frisyr, tal, dans, champagnefrukost, trilla av båten, ja alltså allt man kan tänka på har jag tänkt på, och tänkt om minst 1000 gånger. Och helt ärligt, så känner jag mig ganska redo nu. Jag har tröttnat på skolan, för länge sen faktiskt. De flesta ämnena känns tråkiga. Men, framförallt är jag trött på hela upplägget. Jag trivs inte i folkmassor där jag känner många. Det är sen gammalt. Fester och olika evenemang kan vara väldigt jobbiga för mig. Jag vill vara med överallt, och om jag inte är det (vilket man aldrig är!) känner jag mig utanför, fel och obekväm. Om jag är otaggad på något, då går jag inte dit. Skolan? Aldrig taggad, men går alltid dit. Jag menar inte skolan och folket där är ångestladdat för mig, det hade varit superhemskt, men ändå. Det passar mig inte att ha så många vänner, halvbra vänner, ovänner och främlingar på samma plats när jag är otaggad på det. Jag vill alltså helt enkelt slippa hela situationen. Jag måste bara lägga till här att mina VÄNNER i skolan är de finaste jag har, och att så fort jag tänker på att lämna dem börjar jag gråta. Jag har så många fina kompisar i klassen och även i andra klasser, och det finns inga ord för hur mycket de har betytt för mig under de här åren. Utan Ida, Olivia, Elin, Sofia, och ALLA andra, hade jag aldrig tagit studenten nu i juni.

Okej, nu till andra delen av mitt så kallade ”omtumlande” liv. Förra onsdagen var jag och sökte jobb. Jag gick till lite olika ställen och ansökte, lämnade in mitt CV. Dagen efter, torsdag, ringde de från Bauhaus och sa att de ville ha en intervju. Jag sa att jag tyvärr var påväg till Stockholm, och vi bokade intervju på tisdagen. På intervjun fick jag jobbet, och på dagen efter, onsdag, skrev jag på kontraktet. En vecka efter jag sökte. Det har gått så vansinnigt fort, har inte hunnit greppa nånting över huvud taget. Nu jobbar jag alltså på Bauhaus. Jobbar mitt första pass nästa vecka. Haha, är så tacksam över att jag fick jobbet så fort, verkligen. Det är så snällt och kul. Men förändring i min vardag är något som måste ta tid, jag blir sjukt störd om något kommer och stör min harmoni och balans (ja, jag är Våg). Vi håller på och bygger om vår uteplats och min värld är i gungning just nu liksom. Hur som helst. Det ska bli kul och läskigt och ja. Jag vet inte. Det är väldigt härligt att tänka på att jag har framtiden på något sätt fixad, det är skönt.

Det var studenten och jobb det! Gud är detta ett PM? Hemskt. Nu till det tredje och viktigaste!!! My personal health. Jag läste igenom mina inlägg från hösten innan och läste att jag skrev i December att jag gick igenom massa skit som jag inte kände att jag kunde förklara just då. Sedan, senare, la jag ut detta: https://www.instagram.com/p/BONh5Ntl4VJ/?taken-by=lisakalmeus  på instagram. Jag blev i höstas sjuk i en ätstörning. TRIGGAR VARNING. Nu har klockan tickat fram mot halv 12, hade tänkt gå och lägga mig tidigt ikväll. Så hela historien går inte att dra. Som att jag någon gång kommer orka det. Kort och gott då. Jag går hos en psykoterapeut och har gjort sen årsskiftet. Det går framåt, eller, ja. Jag vet inte om man kan säga det. Det är så fruktansvärt skrämmande svårt att förklara. Jag tror aldrig att jag kommer kunna förklara så att folk som inte har varit sjuk på samma sätt förstår. Rent fysiskt har jag blivit ”bra”. Jag äter som jag ska, och har gjort sen i december. I december fick jag äta alla måltider med folk så att jag skulle äta, och jag gjorde upp scheman för vad och när som jag fick checka av. Nu är jag inte längre i samma behov. Jag har lyckats ta mig upp ur den värsta gropen. Eller gropen, det är ett helvete. Hur som helst, det jag är i nu är lättare på vissa sätt. Jag äter, utan att få panik av det, oftast. Men, det är också svårare på många sätt. Det är en hemsk gråzon. Att vara sjuk i en ätstörning innebär att ha två sidor av sig själv. En rationell, och en orationell, sjuk del. Att inte äta gör att den sjuka delen av en blir nöjd. Nu är båda sidor ungefär lika starka. Detta innebär att det är en konstant dragkamp inom mig. Varje sekund är en kamp, mot den sjuka sidan av mig själv. Detta innebär, förutom att jag tänker på det konstant, att jag inte blir nöjd hur jag än gör. Om jag äter ”sviker” jag den sjuka delen av mig själv. Om jag inte äter ”sviker” jag den friska delen av mig själv. Hur jag än gör blir jag inte nöjd, för båda delarna finns närvarande. Målet är ju att någon gång i framtiden den sjuka delen inte ska få styra över mina känslor och tankar mer. Jag längtar dit. Men jag har en mycket lång tid kvar.

Nu ska jag pömsa. Om du har läst hela vägen hit får du gärna lämna en kommentar. För det hade ju varit helt fantastiskt och värt att applådera för.
Kramar

Annonser

Jul


Heelloo🌹 Nu är det söndag igen och helgen har gått utan att jag har märkt. Varför är detta ett genomgående tema, hur snabbt tiden går? Liksom ingen bryr sig. I fredags kollade jag på Idol med Sofia och Inga hos Inga, det var supermysigt och kul. Vi åt pepparkaksrullar, det var som dammsugare fast med pepparkaka, och smakade exakt som pepparkaksdeg? Sjuk upplevelse, tacka vet ja Lidl. Igår hade jag en seg förmiddag när jag bara chillade och pluggade typ, och sen på eftermiddagen fikade vi med Sofias familj. På kvällen drog Sofia och jag till Hanna, som hade arrangerat en glöggkväll. Det var såååå mysigt, med lussekatter, julgodis, vörtbröd och såklart glögg då. Himla trevligt, kändes också så vuxet att åka med Ida som körde, med en flaska glögg och en hyacint, för att ha ”glöggkväll” med vännerna haha. När jag kom hem igår såg Maria och jag på Vampire diaries alldeles för länge. Idag ska jag plugga, och ikväll ska jag på myskväll hos Carl. Vilken superhelg!!

Ni kanske märker ett genomgående tema, julen! Alltså.. jag har aldrig varit så taggad på jul som jag är i år. Julafton skulle kunna komma i övermorgon och det skulle inte vara hets, eftersom jag är så redo. Maria och jag har bestämt att ha en JULIG aktivitet planerad varje adventshelg, iiih längtar så mycket. Nästa helg rivstartar vi med julbak!! Nästa helg ska bli den bästa i mitt liv. Hanna och Niclas (min syster och hennes sambo) får nämligen hem sin hundvalp då!!!! Och jag ska färga håret!! Och vi ska på Håkan Hellström!! Och det är advent och julbak! Jag längtar jättejättemycket😪tagga!!!! Pussssss

Stress

img_9186

Hej bloggis!! Har jag fått in en liten ”en gång i veckan”-vana här eller? Typ. Denna veckan har gått så vansinnigt jävla snabbt. Mycket har hänt i mitt liv rent psykiskt, har gått igenom mer denna veckan mentalt än vad jag kanske har gjort det senaste halvåret. Jag har haft väldigt mycket att tänka på, att reda ut, och många kamper att ta. Jag hoppas att jag kommer kunna skriva mer om detta när allt har lagt sig lite, då allt är väldigt kaos i min hjärna just nu och svårt att organisera. Inte för er skull då, utan mer för min. Jag kan aldrig hantera något som inte är nedskrivet eller sagt typ. Det måste vara konkret och riktigt, jag ska kunna ta på det och hantera det. Vilket jag inte riktigt kan just nu. Men men! Time will tell.

Denna veckan har vi gjort de sista labbarna med vårt gymnasiearbete. Det kändes faktiskt rätt sorgligt. Vi (Elin, Olivia och jag) har gjort våra laborationer på Göteborgs Universitet, och vi har undersökt hur hormonet som finns i P-piller påverkar fiskar.. väldigt kortfattat haha.. Det har varit så himla kul och lärorikt. Självklart har GA bara börjat nu, hela skrivandet är en fett lång och komplicerad process såklart. Men att vara på GU, och labba med deras välutvecklade teknik, i deras rena labbrockar, med vår handledare som är typ professor, att höra de snacka engelska med varandra i korridorerna, dricka kaffet från personalrummet, skämta och skratta, vara noggranna och rädda, haha kommer sakna det jättemycket? Låter fett konstigt men jag vet inte. Känns som en inblick till en eventuell framtid på något sätt. Som att vi har fått kika in i ett fönster med en viss bild av våra liv där inne. Som ett parallellt universum av framtiden. Vi pratade lite om framtiden idag, eller jag läste Olivias text hon hade skrivit om det till ett skolarbete, och jag har tänkt på det under dagen. Om jag om några år är där på GU och laborerar med dessa snubbarna igen, så har ju verkligen lyckats. Vad lyckas nu innebär. Nej det jag menar är att då har jag följt nån slags dröm, utan att tappa fotfästet och hälsan på vägen. Det är nåt som varnar mig hela tiden, någon röst i mitt bakhuvud som säger att det där inte kommer hända. Jag kan inte glida fram så. Jag kan inte ta mig igenom grundskolan utan några vidare problem och med bra betyg, sedan gymnasiet med problem i massor men ändå bra resultat, för att sedan glida vidare till Göteborgs bästa universitet (typ). Alltså, något måste ju gå fel på vägen. Och sedan tänker jag också, är det ens det jag vill? Vill jag hålla på med naturvetenskap? Vill jag resa? Vill jag jobba? Jag kan inte, för allt i världen, komma på vad jag vill göra. Jag kan bli allt och jag kan bli inget. Jag är allt och jag är ingen. Jag förstår att detta är ett väldigt litet problem i det stora hela, men det är samtidigt något som präglar min närvaro konstant. Jag har verkligen problem med det. Jag vet inte vem jag vill vara eller vem jag är. Vem eller vad jag tycker om. Det är så jobbigt och det gör att jag bara vill bädda ner mig i sängen eller vara med de jag känner verkligen ligger mig närmast hjärtat, dvs familjen och ett fåtal kompisar. Det känns som att jag kommer spendera livet med att försöka förstå vem jag är och vad jag vill. Men det är väl så det är? yeah

Imorgon är det fredag igen. Blir så fruktansvärt trött på tiden. Hur snabbt kan en tid gå? Alldeles alldeles strax är det December, och då är det jul. Sen är det bara en termin kvar av gymnasiet. Jag hade absolut behövt en extra termin däremellan, eller det känner jag nu i alla fall. Bara för att mentalt ställa mig in på att ta studenten. Det är så stort och läskigt för mig. Självklart ska det bli helt fantastiskt, och jag längtar faktiskt jättejättejättemycket, men är samtidigt jätterädd för att lämna mina vanor och det jag känner mig trygg i. Jävla tönt.

Imorgon ska mina vänner som läser musik ha lunchkonsert, det är mest därför jag ska till skolan faktiskt. Nu ska jag kolla på SKAM, har sett 2 säsonger på typ 2 dagar haha. Bästa bästa serien. Ha det fint ❤

Rhodos kamera

img_0769img_0774img_0775img_0785img_0788img_0816img_0812img_0823img_0830img_0848img_0853img_0860img_0868img_0872img_0885

Självklart använde jag min systemkamera de två första dagarna typ. Så himla typiskt mig, att glömma bort den. Men dessa bilder lyckades jag knäppa i alla fall haha! Inte så mycket att hänga i granen kanske, men vissa är mysiga ju. Och Maria är så vacker, som mamma och pappa. Fyfan, det gör ont så mycket jag älskar dem.

Fredag


Hello bloggis! Nu ligger jag i sängen efter en oerhört lång dag och vecka. Idag hade jag biologiprov och jag har varit extremt stressad och nervös i flera flera veckor. Nu är det äntligen över, och jag kan pusta ut, för den här gången. Biologi är egentligen mitt favoritämne, men cellen och framförallt detta provet (70 sidor) har varit så påfrestande och har typ förstört kursen för mig vilket är synd. Det är så synd när kurser och ämnen som egentligen intresserar en plötsligt inte intresserar en längre pga stress och prestationsångest. Jag vill också mest i de ämnena jag gillar, vilket gör att jag så gärna vill prestera. Men provet kändes okej ändå. 

Efter skolan hängde jag med Ida, vilket var, som alltid, jättemysigt och kul. Så härligt att hitta på något på fredag eftermiddagar tycker jag. Jag åkte direkt från stan till Caroline, där vi hängde Kerstin, Sofia, Carro och jag. Vi spelade yatzy, drack kaffe och bara chillade. Utan mina älskade älskade tjejer, hade jag inte varit nåååggonnnn alls. Jag mår så bra av att vara med dom. De ger mig energi, och jag kan slappna av utan att förställa mig något över huvud taget:’) blir varm när jag tänker på det.

Imorgon börjar jag jobba 9, och jag har sovit allt för dåligt denna veckan, som har varit väldigt ångestfylld. Så nu ska jag pölsa!! Kramis

November


Tjaba! Nu är jag tillbakakastad till Sverige, snön, och skolan. Jag sitter på stadsbiblioteket idag, och pluggar till mitt biologiprov jag har på fredag. Solen värmer mitt ansikte genom fönstret trots att snön glittrar där ute på Götaplatsen. Tillvaron just nu är sisådär. Vi hade en rush plugg-mässigt innan lovet, och nu fortsätter det bara. Allt vi ska hinna med innan jullovet börjar liksom direkt efter höstlovet. Mörkret gör mig så oändligt trött också. Jag blir liksom som ett skal av mig själv, obenägen att lägga energi på något annat än plugg och att ens ta mig upp ur sängen.. det blir så dumt, eftersom jag inte har någon energi till det som gör mig lycklig, umgås med familjen, vänner, träna osv. Istället, så fort jag får en sekund över, vill jag bara ta ett bad, ett nap, eller kolla på nån serie. Det känns omöjligt att när jag är klar för dagen gå och vara social, vilket egentligen är det jag behöver. Jag får mest energi av det. Det är något jag alltid har hållt på med, att jag tror att jag mår bäst av ensamheten och vilan. Det är lögn! Vad jag mår bäst av är att umgås, skratta, prata. Självklart behöver jag vila på egen hand, men inte i närheten av så ofta som jag hade behövt tid med familjen/kompisar. Prioriteringen i dessa tider blir så central. Om jag har en timma över någon dag gäller det verkligen att prioritera rätt. Bör jag träna? Sova? Bestämma en träff med en kompis? De stunder jag behöver och vill slappna av som mest, blir de stunder jag slappnar av som minst. Vet inte om ni kan relatera? Även helgerna blir aldrig sådär förlösande som jag tänker. Eftersom jag inte hinner med nåt ”kul” under veckan vill jag bara maxa helgen, vilket är helt orimligt då sömnen och den psykiska vilan har kommit i kläm och glömts bort under veckodagarna. Liksom nu i helgen har jag planer fredag direkt efter skolan till kvällen, jobbar lördag förmiddag, planer lördag eftermiddag/kväll, jobbar söndag förmiddag och har planer på kvällen. Det är absolut inte hållbart, men om jag inte gör så får jag ju inte gjort nåt ”kul”? Det är så många måsten och borde:n, jag borde sova men också träna, umgås, plugga, jobba. Allt är lika viktigt och det finns inte tid att känna efter vad jag vill helst. Det hjälper såklart inte heller att jag drabbas av beslutsångest, kan aldrig bestämma nånting alls. Och jag har inte ork att be om hjälp att ta besluten. Och så är jag förkyld. Och så blev Trump president idag.

Samtidigt som jullovet inte kan komma snabbt nog, fyfan vad jag längtar, så vill jag bara att tiden ska bromsa nu. Detta är min sista hösttermin i gymnasiet. Min sista November som skolelev. Jag älskar skolan, egentligen. Jag älskar rutinerna. Kontakten med vänner. Vuxna. Att tvingas gå upp på morgonen och sova på nätterna. Att ta på sig den där snygga tröjan och undra om ens crush kommer snegla på en idag. Att tyst gråta på bussen påväg hem från ett matteprov. Jag älskar älskar älskar det. Jag kan det. Det är mitt liv och har varit mitt liv i 12 år. Jag kan inget annat. Skolan har tagit, och tar, så enormt mycket tid i min vardag. Att slutet närmar sig så snabbt, studentdagen rusar mot mig, är så fruktansvärt skrämmande. Jag önskar så mycket att jag vore en av de där som bara längtar, som tänker ”vad skönt det ska bli”, tänk vad skönt det vore. Att jag alltid ska vara så nervös och enerverande, haha. 

Väldigt vimsigt och ärligt inlägg det här, men det är så det får vara. Det är ingen idé att låtsas som att November är på nåt annat sätt för mig. November, tillsammans med Februari, är nämligen mina sämsta månader. Är alltid deppig och stressad och i allmänhet en obehaglig person. Det är väl det som är det värsta, att jag blir odräglig för alla att ha att göra med. Det dåliga samvetet och skammen spökar som ett grått moln över mig konstant. Min hårda ton, min irriterade tomma röst. Usch usch. Nej, december får faktiskt komma så snart som möjligt, bara inte studenten haha.

Hoppas ni har det bättre. Kram

Lördag


Hallojsan! Sista dagen, shit. Morgondopp, frukost, stranden, lunch, stan, packning, middag, kvällsdopp. En helt vanlig dag på vår semester helt enkelt. Alltså kolla in lunchen!!! Vi åt på en restaurang som låg precis vid vår strand, så himla fin utsikt och fantastisk mat. Middagen (femte bilden) åts på restaurangen vi åt på första kvällen, lite symboliskt sådär. Åh.. slut på semestern 

Fredag


Hejsan hoppsan !! Igår var roadtrip nr 2! Men som vanligt började de med morgondopp och frukost. Första stoppet var Profitis Ilias, vid Salakos (bild 2,3,4,5,6). Vägen dit var lång, brant och guppig. Det var verkligen bergsklättring med bilen och utsikten var helt otrolig. Vi besökte hotell Elafos där vi fikade gott, kolla bilden!!!!sjukaste ever. Andra stoppet var Emponas (bild 8,9,10). Emponas är en liten liten by bland berget.  Det var sjukt mysigt och solen gassade. Vi provsmakade olivolja och honung i en liten butik, och promenerade i hettan. Jag åt apelsin från ett apelsinträd och det bara skrek Grekland om platsen. Tredje stoppet var Skala Kameiro (bild 11,12,13,14,15). Detta var en liten fiskehamn, med framför allt en mysig restaurang där vi åt lunch. Vi var alldeles mörbultna och illamående efter den minst sagt omtumlande bilresan. Vi åkte sedan runt hörnet och kom till en mysig liten strand där vi badade och tog det lugnt. 
På vägen hem släppte de av mig en bit innan vi hade kommit hem, och jag gick sista biten längs stranden i solnedgången. Jag satte mig lite på piren och skrev lite i min dagbok, det var, som alltid, extremt extremt vackert och rofyllt. Eftersom vi hade bil utnyttjade vi detta hela dagen, och tog den till en restaurang vi hade fått rekommenderad av hårfrisörskan pappa och Maria har gått till här haha. Stället hette Locanda och var superbra verkligen. 

När vi kom tillbaka hem spelade vi plump, och Maria och jag kollade igenom alla idolernas framträdanden ifrån kvällen. Helt sjukt att Greg åkte ut förövrigt. 

Det var en lång och händelserik dag med många fina vyer och platser hihi!!!

Torsdag

Halli hallå<333 Dagarna börjar gå i ett här, se lika dana ut. Idag: morgonsimtur med mamma, frukost, sola och bada, lunch, vila, träna, dusch, middag på sushirestaurang, fika på café. Det är väl det som är att vara på semester, i alla fall när behovet av avslappning är så stort som det var (och fortfarande är) i vårt fall. Att bara ligga på solstolen och låta solen steka på ens hud, kan vara det mest rogivande som finns. Nu gjorde vi ju ett misstag, nämligen KLASSIKERN ingen solkräm. Maria och jag ser ut exakt som två tomater. Ser ingen skillnad. Och, jag hade min baddräkt med virkat håligt på magen. Jag har nu ett extremt tydligt blommönster över hela magen och har aldrig känt sånt här starkt självhat. Huden brinner och glänser av aloevera-krämen. Fyyyyfan. En gris eller Lisa? Vet inte.

Killarna på tinder är så himla annorlunda än i Sverige haha. De skriver hela tiden, hur otroligt vacker jag är och hur gärna de vill träffa mig? Bekräftelsen äcklar mig samtidigt som det är superhärligt. Idag blev jag och Maria också så kära i servitören på sushistället, han hjälpte oss med vilka ställen vi borde besöka imorgon på vår roadtrip nr 2. 

Nu ligger vi i sängen och låter hotell-lakanen svalka vår brinnande hud. Maria har klippt sig och är vackrare än nånsin. Godnatt 

Onsdag


Hallojsan bloggis! Igår vaknade vi som vanligt vid 08:15, och mamma och jag tog vår morgonpromenad och dopp. Efter en god frukost promenerade Maria, mamma och jag in till stan för att shoppa! Vi var på Sephora, H&M, Marcs and Spencers, men framför allt var vi på Stradivarius där vi köpte lite grejer. Vi åt lunch på ett crepe-ställe där i centrum, och sen gick vi hemåt. Vi mötte upp pappa och la oss på stranden. Jag somnade som en stock i sanden, och vaknade igen när solen gick ner bakom hustaken. Sömnen styrde mig upp till sängen, där jag somnade om. Jag lyssnade på P3dokumentär om Utöya under hela denna tiden, så jag var så trött, ledsen och deppig. Mamma kom in efter ett tag i rummet och sa att himlen var superfin och att jag skulle följa med henne på kvällsdopp (kväll och kväll, det är kolsvart ute 17:30 här). Hon vet vad jag behöver. Så det gjorde vi! Det är nästan skrämmande vackert här vid den tiden. Sen var det dusch och middag på en restaurang i stan som gällde. Superbra middag med god efterrätt (choklad soufflé!!!). En härlig, lugn dag helt enkelt lol !!!