tisdag (och dans)

img_0514img_0515img_0517Ändå fin utsikt från/över kontoret igår när jag slutade

Halloj i stugan. Igår på dansen var tanken att jag skulle bara vara med lite halvt, pga mår långt ifrån bra, men jag borde ju känna mig själv tillräckligt för att förstå att jag skulle vara med ändå.

img_0520
Jag igår innan dansen

Okej nu lite om dansen. Låt mig förtydliga en sak; jag kan inte dansa. Jag har det inte i mig, och har aldrig haft. Tro mig, jag är expert på att fuldansa och på fest befinner jag mig på dansgolvet, men jag har aldrig kunnat röra mig snyggt. Jag är extremt ovig och orörlig. MEN, i hela mitt liv har jag velat lära mig. I femman när Sofia och jag kollade på Dance mums dagligen (så bra program) brukade jag gå hem och stretcha för att ”nu ska jag bli bra!”. Jag blev aldrig det, och i vintras var det som en sorg som låg över mig. Jag kunde tänka att det var min största dröm att lära mig, och min största sorg att jag inte kunde. Samtidigt kämpade jag på gymmet, med saker jag inte alls tyckte var särskilt kul. Det låter så vrickat, pga vem är så dum, men det slog mig som en blixt från klar himmel en dag att jag kan lära mig. Och jag blev så glad!!! Haha!! Nån vecka senare anmälde jag och Olivia som jag fick med mig till klassen ”MTV fusion Nybörjare” på Twisted Feet. Vår kompis Klara hade gått den klassen och det lät så kul så. Vi dansade alltså 1 h i veckan, på måndagar, och det blev den roligaste rutinen under våren. Hem till Olivia efter skolan, mellis, för att sedan dra ner och dansa tillsammans. Det gick sådär. Vi var så otroligt stela i början, alltså pinsamt, och hade svårt att lära oss koreografin. Men efter många övningstillfällen i entrén på Donner så satte vi det! Uppvisningen i Stora teatern var typ det roligaste jag har gjort. Repet var bäst, att få se alla andra grupper. Blev kär i 600 killar ungefär haha, och ännu fler tjejer. Framförallt blev jag inspirerad. Att själv uppträda var jätteläskigt men oj så kul.

I somras var det dags att boka nya klasser. Efter uppvisningen var jag mer än taggad på att dansa. Olivia skulle ut på äventyr i Europa, så jag insåg att jag skulle bli ensam. Jag anmälde mig till ”Street fusion Nybörjare” och ”Female Dancehall Nybörjare”. Street fusion är med samma lärare som i våras (rekommenderar! Julia!), och MTV-fusion finns inte kvar, så jag tror det är i princip samma kurs. Jag valde inte fortsättningskursen för jag kände att jag ville bli lite bättre innan jag tog det steget. Jag ääälskar street dance. Det är coolt, hårt, kaxigt och sååå bra musik. Female dancehall är en jamaiknsk dans där varje steg kretsar kring kvinnlig sexualitet, dvs 99% höftrullningar och bröstkorgrullningar. Alltså. Believe. You. Me. Jag är så dålig. hahahah. Om det är NÅGOT som är orörligt på min kropp så är det bröstkorg och höfter. Dansstilen lägger även stort fokus på improvisation 🙂 Det är alltså en del ångest att vandra in i salen, men ändå kul och jag blir ändå bättre.

img_0523Olivia och jag innan uppvisningen i våras

HUR SOM HELST, gud vad långdragen jag blev, det jag vill få fram är att det är så värt att faktiskt ta tag i såna här drömmar. Bara gör det. Våga ge dig ut och hitta en träningsform du gillar. Jag är taggad på att dansa, och fylld med energi när jag går hem. Dessutom får jag kontakt med min kropp, blir I min kropp, känner mig som ett med min kropp. Får känna att min kropp kan vara hård, mjuk, sexig och kaxig. Så viktigt för mig, speciellt efter ätstörningen. GÖÖÖREEEE

I eftermiddag ska jag på körkortsintroduktion. Har absolut aldrig varit mer otaggad. PUSS

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s