HEJ

Hej bloggisen!
Guess who’s back! Back again! Nej men hej! I söndags när mamma, Kajsa och jag körde hem från båten tänkte jag plötsligt högt ”Jag behöver en förändring i mitt liv”. Kajsa svarade som att det vore självklart ”typ börja blogga?” och det var exakt det jag hade tänkt på. Jag började direkt beklaga mig över att jag alltid bloggar i typ en vecka och sen glömmer jag av, men då påminde hon mig att det är okej. Så då kände jag varför inte göra ett nytt försök.

Nu för tiden går mitt liv i ett. Dagarna går in i varandra, rutinerna flyter och veckorna går. Det är så skönt. Det har varit så svårt att få grepp om vardagen denna sommaren, alla veckor har sett helt olika ut. Någon vecka jobbade jag 6 dagar, och någon annan 2. Jag avskydde det. Sista veckan i Augusti började jag på ett nytt jobb där jag jobbar 10-19 varje dag förutom 10-16:30 på fredagar. Alltså är jag ledig kvällar och helger. Att ha rutiner tillbaka är så fruktansvärt skönt. Mitt jobb går ut på att ringa runt till folk som kör bil för att informera om lite saker och för att ”så ett frö” kring att bilen kanske inte är en vinnare i gbg framöver. Kortfattat sagt. Hur som helst innebär detta att jag har en plats vid mitt egna skrivbord. Jag har koll själv på vad jag ska göra under dagen. Det passar mig alltså alldeles utmärkt. Det blir långtråkigt ibland, men vad blir inte det liksom. Förutom jobbet har även dansen börjat, varje måndag som vanligt. ÅÅHH vad jag trivs med strukturer igen. Jag pratade med Caroline om detta häromdagen, och hon ba ”det där är min mardröm, jag hatar rutiner” och jag ba??? va? Alla är olika och för mig är rutiner allt. När jag har rutiner kan jag känna mig trygg. Lugn. I takt med mig själv. Jag har kontroll.

Idag har jag alltså jobbat och efter att jag hade käkat kom Ida förbi på en kopp te. Vi tog igen tid vi missat med varandra under dessa veckor med oregelbundna arbetstider, och bara skrattade åt konstiga killar och åt oss själva. Det var väldigt härligt att äntligen få prata om saker som har hänt, och få vädra de känslorna som vi tidigare vädrat varje dag på bussen påväg mot skolan. En vän som alltid kommer vara nära.

Nu ska jag göra i ordning en liten bricka med vindruvor och brieost och sätta mig med den i soffan och kolla på Paradise hotel. För att jag förtjänar det, och för att jag har tid. Livet utan skola och plugg va!? (okej verkligen inte, saknar skolan jättemycket, men mer om det i annat inlägg)

Puss vi hörs

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s